När något har hamnat i vangömmo, har det pga bristande omvårdnad, slarv eller ouppmärksamhet hamnat på ett ställe/plats där man inte alls kan föreställa sig att det ska finnas. T ex ett litet fotografi som man förvarar i en av de här små utdragslådorna som finns i en sekretär. Kortet har hamnat överst på allt annat som ligger i lådan. Så en gång när man öppnar lådan så hänger kortet upp sig och faller ur lådan. När man skjuter in lådan igen hamnar kortet mellan lådan och sekretärens rygg och faller sedan ner mellan sekretärens rygg och övriga lådor. Kanske hittas det efter många, många år när man tröttnat på den gamla sekretären och ska hugga ner den till ved.
För den intresserade, litet mer om ordet vangömmo:
Prefixet/förstavelsen van är av gammalt germanskt ursprung (jfr tyskans wahn) betyder dålig, felaktig eller icke-. Det finns i många ord som t ex vansinne, vanhedra, vanvårda. Det sistnämnda betyder alltså dålig vård eller ingen vård alls. Jfr vanvettig/vettlös.
Gömmo kommer av gömma som är ett gammalt germanskt/fornnordiskt ord med många betydelser. En betydelse är uppmärksamhet, aktgivande på något. Vangömmo skulle då kunna tolkas som ouppmärksamhet eller ickeaktgivande.
Det vi nu förtiden förknippar med ordet gömma är att dölja något eller att förvara något på en för obehöriga dold plats, som dock givetvis den som gömt något väl vet. Gömma kan vara både verb och substantiv; har man gömt en skatt så har man en skattgömma. Om man uppfattar vangömmo som ett substantiv skulle det alltså kunna betyda ett icke-gömställe, dvs en plats där man inte alls förväntar sig att finna något som är gömt.
Slutligen; trots ihärdigt sökande i uppslags- och språkböcker har jag inte kunnat hitta någon bra definition på ordet.
Se Glossarium över föråldrade eller ovanliga ord och talesätt i svenskap språket av F.A. Dahlgren, Gleerups Förlag, 1916
Vangömd, adj. Vanvårdad [Jfr. Fsv. vangöma, vanvård] Protocollet … fann (han) igen bland andra vahngömde papper. U Hjärne.
HB 4 § ”Kommer skada å pant, förty, att den, som panten hade, den ej rätteligen vårdat; gälde han fullt åter. Sker det av våda, och ej av vangömmo; vare skadan ägarens, och gälde ej dess mindre, vad panten stod före.” Det är gällande svensk lag.
Kommentar av Ed Lieff — december 6, 2010 @ 12:57 e m |